Djur och natur

Björnar på Kamtjatka

Jag vill resa till många olika platser, men när en möjlighet för Olympus Wildlife Project (internationella fotografer, filmare och journalister som får chansen att besöka avlägsna och vilda platser jorden runt) dök upp valde jag Kamtjatka-halvön.

Tillsammans med Krystian Bielatowicz begav vi oss till Kurilesjön, som bara ligger 20 mil från Petropavlovsk-Kamtjatskij, Kamtjatkaregionens huvudstad.

Det första mötet med en björn gjorde stort intryck på mig, speciellt eftersom det inte fanns någon kontrollant i närheten och jag inte hade några vapen. När jag lämnade tältet såg jag ett ”monster” som stirrade på mig ur buskarna bara ett tiotal meter bort. Det enda som stod mellan mig och rovdjuret var en 5 mm tjock vajer runt lägret. Som tur är höll sig björnen lugn, vilket gav mig möjlighet att ta bort objektivet M.Zuiko Digital ED 40-150mm F2.8 PRO med lång fokus och få tag på min ”tre hundra”(M.Zuiko Digital ED 300mm F4.0 IS PRO). Jag började fota djuret, som stack ut huvudet ur buskarna då och då. Även om man inte såg björnen i hela dess prakt fick bilden av huvudet som fyller hela skärmen, dolt bland löven, en unik känsla.

Läs mer

Mot sommarens slut simmar kungslaxen genom Kurilesjön. Då samlas hundratals björnar på flodbankerna och sjöstränderna. Det är inte bara en fest för dem utan även för alla fotografer i området. Jag fotade med objektiv med både kort och lång räckvidd. Vidvinkelobjektivet använde jag mestadels i fotofällan, även om jag ett par gånger råkade komma så nära djuren att de inte fick plats i bilden.

Jag placerade min OM-D E-M1 Mark II-kamera med ett M.Zuiko Digital ED 12mm F2.0-objektiv i ett speciellt plastfodral och tog bilder på säkert avstånd via Wi-Fi med hjälp av min smarttelefon. Då ser man precis vad kameran ser på mobilskärmen. Den andra utlösarmetoden är att använda populära rörelsedetektorer som används i larmsystem. Med bara några små ändringar förs de elektriska kontakterna samman när rörelser upptäcks och den elektroniska kretsen sluts, vilket utlöser slutaren.

Läs mer

Det kan tyckas hur enkelt som helst att gillra en fotofälla och vänta på att den bästa bilden ska ta sig själv. Men flera situationer, vilket jag själv har upplevt, visar att detta bara är en teori. En sådan situation var när en vuxen björn, som var nyfiken på fällan, kom väldigt nära. Ett ögonblick senare la björnen tassen på fällan och började vända på lådan. Jag kunde bara drömma om att lådan skulle hamna med öppningen och objektivet riktade mot björnen. Jag höll på att räkna ut hur jag kunde ändra exponeringsparametrarna snabbt för att ändå få en bra bild, men naturligtvis vände björnen på fällan så att jag bara såg sand och vatten på mobilskärmen. Och strax därpå låg lådan med kameran och strömförsörjningen och flöt i sjön och tog sakta in vatten. Som tur är överlevde utrustningen och hela paketet gick fortfarande att använda. Detta visar att det inte bara krävs fällor utan även gott om tid och tur för att lyckas ta bra bilder.

Jag tog bara en liten del av bilderna på distans. Krystian filmade både med och utan stativ samtidigt som han även använde en drönare. Och jag tog bilder med och utan stativ. Det som antagligen var mest intressant för oss båda två var att se björnarna fånga lax. Själva jakten är väldigt dynamisk. Därför använde jag snabb sekvensfotografering, kontinuerligt autofokus och objektiv med lång räckvidd, främst zoomobjektivet 40-150mm F2.8 PRO och objektivet 300mm F4.0 IS PRO.

OM-D E-M1 Mark II har en stor buffert som gör att man kan fota med 15 bilder per sekund i mekaniskt slutarläge. På så sätt kunde jag föreviga hela sekvensen där björnen fångade laxen, steg för steg och otroligt detaljerat, för att kunna visa varje ögonblick, från det att den hoppade i vattnet tills den drog upp fisken. Som vanligt valde jag RAW + JPG.

Jag använde även Pro Capture ganska mycket. Här sparar kameran det den ser i en buffert, innan man ens trycker ner slutarknappen. När man sedan trycker ner avtryckaren halvvägs börjar fullupplösta RAW + JPG-bilder med upp till 60 bilder per sekund sparas i bufferten. Jag tittade på björnarna på stranden samtidigt som jag tryckte ner slutarknappen halvvägs. Varje gång björnarna hoppade i för att fånga en fisk tryckte jag ner den helt. Denna typ av fotografering gjorde att jag kunde spara hela sekvensen och sedan välja den mest fantastiska bilden av en björn som hoppar i vattnet.

När det gäller naturfotografering tycker jag personligen att det är roligast att visa vissa saker på ett helt annorlunda sätt. Så en bild på en björn som står ensam i vattnet är inte lika intressant som när man förevigar små detaljer. Även om alla fotokurser försöker lära dig att du inte ska ta bilder i motljus är min favoritbild från Olympus Wildlife Project den som är tagen mot solen. Solen, björnen och jag var i en helt rät linje. Själva scenen är väldigt underexponerad, vilket ger den ett grafiskt intryck. Mörka fragment blir helt svarta och de enda exponerade fragmenten av bilden är reflektionerna i vattnet och björnens päls som är upplyst bakifrån.

Experimentera och utnyttja det faktum att digital fotografering ger oss möjlighet att ta en massa utomhusbilder. Det är väldigt synd att inte använda sekvensfotografering, speciellt om du gillar dynamisk naturfotografering. Vi är ofta rädda för att erkänna hur många bilder vi tog under en session eller en resa, men de som ser eller redigerar bilderna bryr sig faktiskt inte om hur många vi tog för att få den ”perfekta” bilden. Det viktiga är att du har tagit en fantastisk bild. Ju fler idéer och ju mer du experimenterar, desto bättre för DIG och DINA bilder. Även om de flesta bilder som skapas under sådana experiment hamnar i papperskorgen lär du dig hela tiden något nytt och bygger upp din kunskap.

Författare och fotograf: Marcin Dobas

Läs mer