Djur och natur

Landskapsfotografen vs. väckarklockan

När jag började planera hur jag skulle testa OM-D E-M1 Mark III visste jag att jag var tvungen att resa till en plats med varierande förhållanden, vidsträckta vyer och en rad olika fotomöjligheter. När någon föreslog Madeira sa jag genast ja. Baserat på det jag visste om den lilla ön i Atlanten skulle den vara perfekt för att prova den nya kameran och objektivet M.Zuiko Digital ED 12-45mm F4 Pro. Vi hade bara fyra dagar på oss, så jag tog fram en fullpackad agenda med fyra soluppgångsfotograferingar som verkligen skulle bli en utmaning och mycket vandring och bilkörning däremellan.

Det blev snabbt dags att stiga upp tio i fem och inom en timme hoppade vi över vulkanstenar på den nordöstra delen av ön i mörker. Motivet den morgonen var de naturliga poolerna vid Porto da Cruz och det underbara morgonljuset fick mig att le. Därefter gav vi oss ut på en 10 km lång vandring runt Rabaçal på den västra delen av ön. Vandringen var helt otrolig, med vidsträckta vyer över dalarna, vacker vegetation och enorma vattenfall. Vissa delar var riktigt tuffa och jag uppskattade verkligen att min Olympus-utrustning var så lätt. Live ND-funktionen, som jag hade programmerat in på en av kamerans funktionsknappar, var väldigt användbar när jag spontanfotade en regnbåge som skapades i vattenstänken runt ett vattenfall eftersom jag kunde sänka slutarhastigheten snabbt och på så sätt jämna till vattnet.

Nästa gång väckarklockan ringde väntade en vandring följt av en biltur runt hela ön. Under resans andra dag använde jag i princip bara kameran handhållen – från de vidsträckta vyerna vid Ponta de São Lourenço till den vackra, frodiga vegetationen på öns norra del och tillbaka till stenstränderna i söder. Den dagen blev Handhållen High Res Shot min nya favoritfunktion.

Läs mer

Tio i fem ringde larm tre av fyra. Nu började det bli lite tufft, men vetskapen att vi skulle bege oss till 1 850 meters höjd för att beundra soluppgången gav mig den extra kraft jag behövde. Medan vi körde genom mörkret uppför bergssidan spanade jag österut men kunde inte se något annat än dimma. Men plötsligt var vi ovanför molnen och jag kunde se en vacker glöd vid horisonten. Soluppgången som utspelade sig inför våra ögon var verkligen vacker. De tidiga rosa, lila och röda nyanserna på himlen förvandlades till morgonsolens gyllene glöd ovanför molnen och träffade topparna i bergskedjan omkring oss. Den starka vinden innebar att stativet inte var till stor nytta, men jag blev verkligen nöjd med resultatet av det handhållna High Res-läget. Vi stannade en stund och bara njöt av utsikten innan vi åkte tillbaka.

Under resans sista solnedgång ville jag verkligen fota utsikten över huvudstaden. Vi var på plats när den gyllene timmen började och njöt av utsikten – solnedgångens ljus på molnen och sedan staden upplyst i nattmörkret. Än en gång använde jag High Res-läget, den här gången både med och utan stativ, för att föreviga så många detaljer som möjligt i staden under oss.

Det var riktigt tufft sista gången klockan ringde tio i fem, men eftersom vi njöt så mycket av gårdagen åkte vi tillbaka till toppen av Pico do Arieiro och hoppades på en favorit i repris. Det blev ännu en fantastisk upplevelse, men tyvärr blev vi verkligen motarbetade av vinden den här gången – kastvindarna var så starka att de nästan blåste omkull oss. Men vi såg solen gå upp ovanför molnen och fick några vackra bilder under den gyllene timmen medan molnen skingrades under oss. Det är upplevelser som dessa som gör alla tidiga larm mödan värt.

Författare och fotograf: Tom Ormerod

Läs mer